Stockholm Syndromet

Idag mår jag fortfarande skit men orkar stundtals hålla mig vaken ett tag. Så jag tänkte faktiskt genomföra planen från igår att analysera all dag-TV-skit.

Jag började med frukost i sängen tillsammans med sista halvtimmen av Nyhetsmorgon och hittills är det höjdpunkten av TV-dagen. Därefter har jag kommit på att Efter tio är ett väldigt bra sömnpiller, kanske tom så bra att jag ska spela in några avsnitt till kvällar/nätter då jag har svårt att somna. Jag lovar att det funkar bättre än ett glas mjölk. Sen blev det väl ungefär fem minuter av Tyra Banks show där jag bevittnade en tjej som föll i tårar för att hon äntligen klippt den frisyr hon velat ha hela livet. Grattis, hon tar priset för årets I-lands problem. Själv gråter jag bara om frisören gjort ett så katastrofalt jobb att jag inte vill visa mig bland folk (och ja, det har hänt mer än en gång), men tom då brukar jag hålla mig tills jag kommer hem och kan låsa in mig i badrummet.

Just nu sitter jag och funderar på vilket av följande som är minst dåligt att titta på: Våra bästa år, Hem till gården, Biggest loser eller Top Model 9. Mitt val blev enkelt... inget. Tänkte att jag kunde Tradera lite istället. Bara det att vad jag än söker på så får jag endast upp texten "Denna sökning var tyvärr lite för bred. Vänligen begränsa sökningen lite för att vi ska kunna visa alla träffar på ett bra sätt." Så nu sitter jag och tvångstittar på Top Model där några tjejer bråkar och bitchar om duschen. Tror det är läge att leta upp en film att se och kanske äta lunch. Hörs sen.

Jag har faktiskt inget vettigt att skriva om idag. Jag har inte ens varit utanför dörren och knappt uppe ur sängen. Hade faktiskt tänkt att eftersom jag är hemma och sjuk idag så skulle jag kunna analysera all skit som går på TV på dagtid, då jag aldrig annars tittar, men efter att ha sjukanmält mig och käkat lite frukost så somnade jag, sov flera timmar och missade hela TV-dagen så föll ju den planen. Det blir alltså inte roligare än så här.

Sådär ja. Efter en lång och väl behövd sovmorgon känner jag mig på banan igen. Äntligen redo för allt vad den här dagen har att bjuda på. Ska strax ta mig till nagelsalongen för lite ompyssling och skvaller. Tänkte sen hämta ut min nya vinterjacka som jag beställt. Min gamla är trasig så den hade jag hängt ner i källaren, tänkte man kunde ha den som skräpjacka, men när det var skitkallt i början på veckan och jag inte fått den nya än så tvingade jag sambon att springa ner och hämta den. Tänker att jag troligtvis också borde fylla på mitt ekande tomma kylskåp och göra något åt alla dammråttor som flyttat in här, får se hur det går med det. Borde inte Anticimex ha ett gift för dammråttor? Jag menar, de kommer ju alltid tillbaka. Senare bär det av till en efterlängtad tjejmiddag. Kommer bli grymt.

Jag vaknade upp i morse med världens huvudvärk. Vet dock inte om det är kärringar, ryggsäckar eller bara spänningar som framkallat den. Det kan ju omöjligt vara från vinet igår iaf. Så mina planer på att bocka av hela att göra listan idag sket sig ganska ordentligt. Har knappt orkat resa mig ur soffan på hela dagen. Ja, ja bättre lycka imorgon. Ska iaf ta mig i kragen och pallra mig upp till butiken så att det blir någon middag ikväll.

Gissa vad båda som satt mittemot mig på tåget i morse hade med sig..... just det, ryggsäck. Vad är oddsen? Jag lovar att min krigsförklaring mot ryggsäckarna har gett mig dålig karma. För att slippa bli nedmejad av dem sprang jag snabbt av tåget innan de hunnit resa sig ur sätet. Måste verkligen utveckla en strategi.

Helgen består av en blandad kompott. Ikväll blir det fredagsmys (btw, hur lyckad är inte OLW:s kampanj när de fått hela Stockholms befolkning, kanske tom Sveriges, att börja använda uttrycket fredagsmys) med en god risotto, vin (såklart) och kanske en film. Imorgon blir det lite ärenden som måste uträttas, sen brunch med L. Min ambition är att göra allt jag måste göra imorgon så att jag på söndag bara kan ligga framför TV:n och glo på film heeela dagen. Vore så skönt. Ja, ja vi får väl se hur det går med det.

Det pågår ett krig i Stockholm. Kriget mellan ryggsäcksbärare och mig. Det är ett krig i tystnad och jag får mitt ass kicked... konstant. Jag slår från underläge och behöver desperat allierade. Jag blir så trött på människor som inte fattar att de blir större med ryggsäcken på. Idag har jag fått stryk två gånger av ryggsäckarna. Vad är det för puckon egentligen som konstant verkar få för sig att vända sig om så snabbt de kan? De liksom snurrar runt ett varv när de ska svara på tilltal. De ber aldrig om ursäkt heller (det gör visserligen nästan inga stockholmare). Undrar om dessa människor tillåts i porslinsbutiker eller blir de nekade vid ingången? Jag skulle verkligen vilja se hur de beter sig i en porslinsbutik med smala gångar när någon ropar deras namn. Haha, vore så sjukt kul. Märks det att jag vill dessa människor illa? Det är för att ryggsäckarna är deras vapen och de drar sig inte för att skjuta skarpt och alla runt dem. Hur krigar man tillbaka mot dem när man själv är obeväpnad? Hur vinner jag detta krig? Tror jag måste ta resten av kvällen för att planera ut min strategi.

En sak som kan vara fruktansvärt jobbigt med detta konstanta mörker, förutom det konstanta mörkret dvs, är när man sitter på tåget hem och det finns ingenstans att fästa blicken utan att det blir obekvämt. Tittar man rakt fram så stirrar man på personen framför, tittar man ner i golvet så somnar man till slut och åker för långt. Vanligtvis brukar jag fästa blicken utåt, men nu är det så jävla mörkt att om man tittar ut så ser man ju bara in igen. Så vad gör man? Jo man växlar blicken mellan personen mittemot, golvet och fönstret för att man är så jävla obekväm. Och så fort någon möter ens blick så tittar man bort och de gör samma sak. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här förutom att jag för tillfället hatar att sitta på tåget hem, inte för att jag normalt älskar det, men ändå. Måste komma ihåg att ta med något läsbart imorgon för det är nog den enda lösningen att slippa obekvämheten.

Imorse när jag gick upp var jag riktigt nöjd med att jag kommit ihåg att ställa om klockan innan jag gått och lagt mig. Känner mig utvilad och går ut i köket för att fixa frulle. Tittar ut genom köksfönstret och ser att nån nisse står och byter däck på bilen på gatan nedanför. Just det tänker jag, jag bokade ju tid för det. Vänta var det idag? Jo, om en halvtimme. Det hinner jag. Vänta, vad är det för dag? Det är söndag. Neeeeej, det var igår. Helvete. Jag visste att jag glömt nåt. Hur tankspridd kan man bli egentligen. Tror bestämt att detta kan ha förstört min söndag. Nu har jag helt hängt upp mig på det och är uppenbarligen helt okapabel att tänka på NÅGOT annat. Just det, nu kom jag på att det är söndag vilket betyder veckans bild. Det hade jag också glömt (lägger upp sen). Shit jag kanske inte är så utvilad ändå.

Kom nyss hem från en lååång promenad med en god vän som avslutades med en sen lunch. Mycket trevligt. Kom på att jag tror jag sa till nån (kommer inte ihåg vem eller när) i veckan att jag hatar bloggar med dåliga matbilder. Och det gör jag. Mat ser oftast inte bra ut på bild och jag förstår inte riktigt varför folk envisas med att lägga upp dessa bilder. Bara en sak, jag gjorde ju det igår. Haha vilken hycklare jag är då. Kommer aldrig hända igen iaf. Ikväll ska jag hem till en annan god vän på en god middag med gott vin och gott sällskap. Så trevligt och efterlängtat.

Igår morse var jag på banken för att diskutera lån och sparande. Jag har skjutit på det tillräckligt länge, så det var väl dags att få det överstökat. Jag hatar banker och deras öppettider. Det känns som om de inte vill att folk ska komma, som om öppettiderna är ett sätt att få folk att inte orka ta sig dit så att de har en ursäkt att ge så höga låneräntor som möjligt och så låga sparräntor som möjligt. När jag bokade tiden hade de inga kvällstider alls utan det bästa de kunde ge mig var en tid på morgonen. Långt ifrån ultimat men det fick gå. Hur smart är det egentligen av dem att redan vid bokning få folk att känna sig lurade. För det gjorde jag.

Under hela mötet kändes det också som om de försöker lura mig på pengar. De utnyttjar min inkompetens om räntor, pensionssparande, aktier och fonder. De utger sig för att vilja mig väl. De ler och säger att de vill att jag ska få hög avkastning, men varför skulle de vilja det. De skiter väl egentligen fullständigt i mina pengar så länge de själva inte vinner på det. Och värst av allt är att när jag avslöjar att jag även har en annan bank så tittar de på mig som om jag är otrogen, som om de trodde att vi hade ett monogamt förhållande. Sanningen är att de har lurat in mig i ett förhållande när jag hela tiden trott att det bara var en spontan romans. Men nu står jag där bunden till dem utan utväg närmaste året iaf. Men så länge de inte ger mig en riktig anledning att lita på dem till 100% så kommer jag vara otrogen och dessutom vara nöjd med det. Det är ju det enda som får mig att känna som om det är jag som lurat dem. De fick mig dock at inse att jag snart även måste boka ett möte med den andra banken och vem vet, efter det kanske jag tom känner att jag behöver ytterligare en älskare vid sidan av.

Efter jobbet tog jag en avstickare till Hav och köpte middag. Det blev massa godsaker. Just nu orkar jag inte skriva så mycket utan ser istället fram emot en lugn och skön hemmakväll framför TV:n. Imorgon berättar jag vad jag tycker om bankernas öppettider och rådgivningar. Ledtråd: katastrof.

Kom nyss hem från en kväll med kollegorna. Det blev dart och tacos. Riktigt lyckat tycker jag. Jag har nog aldrig spelat dart på "riktigt". Det har väl hänt att man testat på Grönan eller på krogen efter tillräckligt mycket alkohol, men detta var helt annorlunda. Vi spelade half. Låter seriöst, eller hur. Och det var det också. Det var på blodigaste allvar. En ram fick offra glaset och en kille fick nästan offra foten (inget av det var min förtjänst). Men kul hade vi. Fick aningen syndromvarning dock när jag satte en pil mitt i bullseye och fick veta att det inte räknades för att just då fick man bara poäng för triple. Typiskt.

Rätt svar är D. Det verkar som om ingenting går som jag vill idag. Kanske dags att dra ett täcke över huvudet. Fast först måste jag bädda, städa, laga mat och ge mig ut ytterligare en gång för att posta ett brev. Vilken jävla pissdag.

Hittills idag har jag bara chillat och funderat så det knakar på vad jag ska skriva om idag. Jag tänker att jag borde skriva något om kärringar, men de är ofta så fruktansvärt irriterande på så många olika nivåer att det gör det svårt att välja vilket jag ska skriva om först. Ja, ja kommer nog på nåt till slut. Nu ska jag alldeles strax iväg. Resten av dagen består av att hitta en present till brorsan, plåta lite bilder till "veckans bild", hänga och käka middag hos sambons kompisar och hitta en kärring att irritera mig på till nästa inlägg. Wish me luck.

Jag är helt slut efter den här veckan. Fredagar har verkligen blivit en sån dag där jag inte orkar göra någonting. Så min kväll kommer att bestå av en fantastisk sushi, ett glas iskallt vitt vin och Idol. Så skönt för imorgon blir det full rulle. Ha en riktigt trevlig fredagskväll. Imorgon kommer ett roligt/äckligt inlägg.

Idag finns det i princip bara en enda tanke som surrar i mitt huvud. Jag var tvungen att ta ett beslut baserat på saker jag hört genom väggarna. Detta resulterade i ett samtal i morse. Beslutet var lätt att ta, samtalet var svårare och tyngre än vad jag förväntat mig. Resultatet av detta återstår att se, men jag hoppas att det leder till något bra för alla inblandade.

När jag kom hem från jobbet idag berättade sambon om en incident som inträffade på centralen i eftermiddags när han var på väg hem från jobbet. Det han berättade gör mig både förbannad men också stolt. Tydligen stod en man på perrongen och skrek som ett galet psykfall på ett gäng tjejer i yngre tonåren. Med sig hade han sin dotter som var runt samma ålder som ungdomarna, och hon stod väl mest och skämdes för sin pappas beteende. Tjejerna han gormade på var uppenbart rädda och en av dem började gråta. Det tål att nämnas att detta var mitt i rusningen, så perrongen var full med folk.

Om du lever i en bubbla så tänker du nu att det säkert var jättemånga som grep in. Om du lever i Stockholm så vet du bättre. Av alla dessa människor, som gladeligen står och beundrar denna föreställning som utspelar sig framför dem, så är det endast två som ingriper. Den första är min sambo och den andra är en pundare som man ofta ser runtom i stan. De gick fram och försökte lugna ner mannen. Jag blir så fruktansvärt stolt att jag har en så pålitlig, väluppfostrad och omtänksam man. En salut till honom.

Det som gör mig så fruktansvärt förbannad dock är att det som är så självklart för honom är lika osjälvklart för andra. Vad som utspelade sig har egentligen ingen som helst betydelse. Det hade lika gärna kunna vara ett våldtäktsförsök eller ett slagsmål. Folk hade reagerat exakt likadant, dvs inte reagerat alls. De tittar gärna, så att de kan berätta när de kommer hem att DE har varit med om något förskräckligt. Vilka jävla avskum folk kan vara. Jag menar, om jag skulle vara ute på stan (utan min sambo) och råka ut för nåt psykfall som vill mig illa, vem ska då hjälpa mig? Ska jag behöva lita på att pundarna på plattan kommer till min undsättning? Är DET rimligt? Är det det Stockholm man vill leva i?

Om kvällen innan inte varit så rolig så skulle dagen efter inte vara så jobbig.