Stockholm Syndromet

På väg till jobbet imorse satt jag mittemot en tjej som tydligen tyckte att det var helt ok att hosta rakt ut i luften. Varför besvära sig med att lyfta upp en hand till munnen och skona alla andra medpassagerare från hennes bakterier liksom? Den typen av beteende säger mig bara en sak. Du är dåligt uppfostrad och äcklig (kanske kan klassas som två).

När jag sedan kommer till jobbet möts jag av ett skrivbord fullt med glassplitter. Tjuvarna som redan varit där två gånger sedan jul har nu alltså varit där igen. Jag får uppmaningen av en kollega att jag inte får röra något förrän polisen varit där med sina tekniker. Vid ca 14.30 behagar de att dyka upp. Jag kunde alltså varken jobba eller fokusera ordentligt tills dess. Efter en pratstund med dem gick resten av dagen åt till att sopa upp allt glas vilket ledde till en hel del glassplitter i händerna. Som pricken över i:et en redan pissig dag så missar jag precis tåget på väg hem. Mao, inte världens bästa måndag.

Middagen igår var supertrevlig och lyckad. Men var vi åt någonstans berättar jag inte förrän i tisdagstipset. Dagen idag har bestått av så lite som möjligt. Sovmorgon, lyxfrukost och ja inte så mycket mer efter det. Sitter på samma plats i soffan som jag gjort i princip hela dagen och tittar på film. Ska väl visserligen fixa nån middag, men den här lördagen blir nog inte mer avancerad än så. Och för en gång skull har jag ingen ångest över att jag ödslar bort en bra lördag.

Imorse, på tunnelbanan, på väg till jobbet satt det en kvinna/tant i mitt blickfång. Kort efter att hon satt sig ner på Centralen plockar hon upp garn och stickor ur ryggsäcken hon hade med sig och BÖRJAR STICKA?! Det hon stickade såg ut att vara en ärm till en barntröja men vad vet jag. Det är så himla roligt att, ibland när man är tillräckligt pigg på morgonen, observera vad folk faktiskt gör på tågen. De flesta sitter och läser en Metro. Andra fifflar med sina mobiler. En del lyssnar på musik. Men den här tanten (runt 60 år) satt verkligen och stickade. Det har jag aldrig någonsin sett någon göra på tåget förut. Det var en så himla rolig start på dagen och resten av vägen till jobbet gick jag med ett lätt leende på läpparna och syndromet lyste med sin frånvaro. Kanske var det inte bara pga tanten, utan lite kanske berodde på att det faktiskt är FREDAG. Hoppas ni får en grym kväll för det ska jag ha.

...är det snart helg. Jag har varit så omåttligt trött den här veckan. Jag har varit så trött att det känns som om ansiktet varit helt svullet och man inte riktigt KAN öppna ögonen ordentligt. Kanske en förkylning på gång, fast middagen idag var ungefär den starkaste soppan jag ätit i hela mitt liv, så de bakterier som levde i min kropp är nog döda nu. Helgen är alltså efterlängtad. Jag ska framförallt vila, kanske se nån bra film. Jag ska dessutom på födelsedagskalas på söndag och middag/aw med kollegorna imorgon.

Eller rättare sagt så har det varit alldeles för kallt, alldeles för länge i den här staden. Och det gäller både vädret och folks attityder. Ibland tror jag på riktigt att folk har frostskador på hjärnan, så kylig är stämmningen när man går runt på stan eller försöker ta sig någonstans.

Inte heller jag är någon solstråle bland folkmassorna jag helst skulle slippa. Idag har jag irriterat ihjäl mig på folk som tycker att det är en bra idé att i vänthallarna vanka fram och tillbaka precis framför dörrarna så att dörrarna går upp varje gång de passerar. Det är svinkallt ute och fine by me om du vill gå ut. Gör det! Men gå för fan inte fram och tillbaka alldeles intill dörrarna PÅ INSIDAN. Det är ungefär som att de tror att de har magiska krafter och på egen hand kan få dörrarna att öppnas av sig självt. Så idiotiska blir folk i den här staden när temperaturen sjunker under -15°.

Även om det bara är tisdag så närmar sig fredagen med stormsteg, och vad passar då bättre än ett aw-tips. Och om fredag känns för långt borta så är det ju faktiskt lillördag imorgon. För några veckor sedan var vi några stycken som efter en middag drog till Republik på Tulegatan. Riktigt skönt barhäng, perfekt för en after work och en riktigt god mojito.

Jag hörde på nyheterna i morse att tippningskvoten för snö i Stockholm snart är fyllt. Min första tanke när jag hörde detta var att, vadå borde den inte varit full för länge sedan? Sen insåg jag att det är ju först nu de har börjat snöröja på riktigt. Snön har ju hittills bara legat på marken och väntat på en plogmaskin. Min andra tanke var, hur är detta en nyhet? Alla vet att det har snöat ofantliga mängder den här vintern, så att denna kvot skulle uppfyllas var ju faktiskt bara en tidsfråga och dessutom något som inte inträffat än. Har det inte hänt så är det inte heller en nyhet.

En sak Stockholm har gott om, förutom vatten, är utsiktsplatser. Och ibland, när syndromet eller stadens hets blir för mycket, är det så himla skönt att ta sig till någon av dem och bara blicka ut över den vackra staden och andas.

Ikväll kommer en kompis på middag. Det ska vekligen bli jättetrevligt eftersom det vr ett tag sedan vi sågs. Av denna anledning skulle jag idag åka och storhandla, så att jag kan bjuda på den grymma middag jag planerat. Jag går upp mot parkeringen där bilen har stått de senaste två veckorna. När jag kommer dit ser jag min bil med ett ca 30cm snötäcke över sig. Jag sätter mig för att starta den och INGENTING händer. Det är knäpptyst. Inte ens en antydan till en liten host vill bilen ge ifrån sig. Så det var bara att ställa sig och ringa runt till alla med bil som bor i närheten. Efter några försök lyckas jag få tag i en bil jag kan låna... om ett par timmar. Så jag kanske behöver planera om middagen en aning. Men, men, det blir nog bra ändå.

Hur kommer det sig att folk som går i samma takt, insisterar att gå bredvid varandra? Varför kan de inte gå bakom/framför varandra? Jag förstår inte logiken. Och de kan inte skylla på att de är morgontrötta för det är hela jävla dagen som man hamnar bakom folk som verkar tro att Centralen eller trappan på Slussen (eller egentligen överallt) är någon slags scen för linjedans i tryckartempo. Jag blir så trött på att dagligen hamna bakom dessa puckon som tror att scenen är deras och inser inte att andras tempo kanske inte är tryckare. Mitt tempo, som jag vill gå i, är mycket snabbare. Det är techno på snabbspolning. Så låt mig komma förbi, om bara för den enkla anledningen att slippa bli trampad på fötterna av en riktig syndromsubba.

Igår var det ju Alla hjärtans dag (som om det undgått någon). Då var jag och sambon och käkade på B.A.R. Och inte vilken bar som helst utan B.A.R, Blaiseholmens Akvarium och Restaurang. Det var första gången jag var där och jag fullkomligt älskade konceptet. Man väljer vad man vill ha från en saluhallsdisk, eller så pekar man ut en hummer i akvariet. Sen grillar de det man valt. Supergott, superfint ställe, trevlig personal och lite annorlunda koncept. Jag älskade det.

Idag har jag en helt galen vinfeber (aka baksmälla). Min vinfeber mäter nog minst 41°. Riktigt illa med andra ord, men jag överlever nog. För att sammanfatta min dag så vaknade jag först vid kl 9, bara för att jag glömt att stänga av alarmet. Stängde snabbt av det och sov vidare. Med något undantag då jag vaknade endast för att konstatera att jag var hungrig, så sov jag till ca 13. Då fick sambon gå och köpa pizza till mig. Efter att ha klämt halva somnade jag igen och vaknade typ nu. Vilken fantastisk fin söndag, eller hur? Ja ja, tänkte samla lite energi nu för att fixa middag. Är sjukt sugen på flässkkotlett med Mac n' cheese, men jag ska orka göra den också. Bäst jag sover lite till.

Igår var det ju som alla redan vet total kaos i Stockholms lokaltrafik. Jag tror att jag ägnade halva dagen åt att ta mig till de olika ställen jag skulle till. Och det var verkligen en sådan dag där jag skulle till diverse olika ställen. Först Fridhemsplan på morgonen, sen till jobbet, därefter till Rådmansgatan för att till sist ta mig hem. Det var trots allt strul en väldigt lyckad dag med plåtning, champagneprovning, god mat och grymma viner. Allt detta i trevligt sällskap.

Idag blir det först ett frisörbesök och ikväll födelsedagsfest där man ska ha på sig något blått. Hörde jag en ursäkt att köpa något nytt? JAAAAA! Kommer bli jättekul. Ha en grym dag i solen nu.

Jag hörde ett så sjukt roligt samtal idag på väg till jobbet. Det var en tjej och en kille båda runt 12-13 år som satt mittemot mig på tuben och pratade om skolan. Killen berättade att han skulle få titta på blod på en lektion i ett sånt där stetoskop. Tjejen rättade honom och sa "Du menar mikroskop?" "Ja, just det." svarar han. Hon fortsätter då att berätta om hennes astronomilektion varpå han avbryter henne för att säga att han minsann har ett mikroskop hemma. Hon ser nu lite frågande ut och verkar inte riktigt förstå sammanhanget. Då säger han "Du vet, ett sånt mikroskop som man tittar på stjärnor med." Hon rättar honom ännu en gång och säger "Nej, DET är ett stetoskop".

Haha, det var så svårt att hålla sig för skratt. Jag skrattar nog fortfarande lite inombords. Undrar om de tänkte försöka lyssna på stjärnornas hjärtslag, eller så var de bara lika morgontrötta som jag.

Jag har varit lite dålig på att slänga upp tisdagstipsen, men här kommer ett klockrent tips för er som vill vara lite kulturella. Det är en typisk sådan grej som man nästan inte får missa. Liljevaalchs kör ju sin Vårsalong varje år, och så även i år. Personligen brukar jag älska den. Den är alltid fullmatad med kreativa idéer och man kan alltid inspireras av något (eller massor). Årets Vårsalong är redan igång och håller på fram till 27 mars. Får se när jag får tillfälle att gå. Om jag känner mig själv rätt så blir det säkert typ sista helgen. HÄR kan ni iaf läsa mer om den.

Igår lade jag upp två annonser på Blocket. Den ena en scanner och den andra min gamla snowboard. Efter nån timme fick jag ett mail av någon som ville köpa scannern. Hon erbjöd 250 kr och att vi skulle mötas upp i stan idag, måndag. Bara det att jag hade satt 350 kr som pris, och hela anledningen att man säljer på Blocket överhuvudtaget är väl ändå för att man vill bli av med skiten utan att behöva lyfta ett finger. Så tack men nej tack till henne.

Ytterligare nån timme senare kom ett sms från en snubbe som ville komma och hämta scannern på en gång och även han erbjöd 250 kr. Mindre än vad jag tänkt men ok, låt gå, snabb affär. Han dyker upp inom 20 minuter. So far so good. Han plockar fram plånboken och en femhundring och undrar om jag har växel. Nej svarar jag samtidigt som jag tänker att han får väl för fan se till att växla i förväg, speciellt om han prutar på en vara och sedan visar att han har tillräckligt för att betala det från början utsatta priset (i vilket fall jag hade haft växel). Då plockar han istället fram en 100 kronors sedel och börjar gräva i jackfickan. Där hittar han 150 kr i mynt. Ungefär här kickar mitt syndrom in. Ser jag ut som en jävla bank eller? Ge mig pengarna, ta scannern och försvinn innan jag sparkar ner dig för trappan, tänker jag. Till tal översätts detta till ett argt "Tack, hejdå."

Det är inte första gången jag säljer på Blocket och det är inte heller första gången jag stöter på kompletta idioter via den sidan. Ändå blir jag lika förvånad och förbannad varje gång. Det värsta just nu är dock att snowboarden fortfarande inte är såld och jag väntar fortfarande på att bli kontaktad av ytterligare idioter. För om en sak är säker så är det då att det finns fler puckon på Blocket än vad det finns fiskar i havet och jag känner mig ganska säker på att alla som någonsin sålt något där instämmer. Så om du kanske tror att du har Stockholm Syndromet, men inte riktigt är säker, lägg upp en annons på Blocket om du vågar så får du veta med säkerhet.

En solig dag tog jag den här bilden på en lunchpromenad. För er som inte vet så föreställer den Sofia kyrka som ligger i Vitabergsparken på Söder.

Jag har ett problem. Det återkommer VARJE lördag av olika anledningar, så nu tänkte jag att jag ska lätta mitt hjärta lite. Problemet består av att jag går upp på morgonen, tänker på allt jag skulle behöva göra under dagen. Det kan tex vara handla, städa, diverse ärenden eller/och motionera. Därefter äter jag oftast frukost, vilket brukar resultera i ett stökigt kök och ytterligare en sak jag måste ta itu med under dagen. Just idag, eller egentligen nästan alltid, skulle jag behöva göra ALLT ovanstående.

Efter frukosten sätter jag mig oftast vid datorn och slösurfar eller dylikt, kanske skriver ett blogginlägg (som nu). Jag tänker ALLTID att jag bara ska sitta till max någon tid. När den tiden har passerat brukar ångesten krypa på. Jag tänker då extra mycket på allt som ska göras, fortfarande sittandes med datorn i knäet. Jag tänker så hårt på allt som ska göras att jag på riktigt tror att det kommer göra sig självt. Jag tror att om jag tänker tillräckligt mycket på det så kommer kylen magiskt bli fylld, lägenheten magiskt bli ren osv osv. Detta har dock, till min stora besvikelse, aldrig hänt.

Ändå sitter jag varje lördag och hoppas, önskar och tänker tills det att jag inser att jag nog måste ta tag i skiten själv. Och då har minst halva dagen gått och det har oftast börjat bli mörkt (åtminstone den här årstiden) och jag har sån otrolig ångest att jag inte gjort det tidigare under dagen så att jag kunnat ha hela dagen kvar att göra roligare saker. Så för er som tycker att söndagsångesten är jobbig, kan jag berätta att lördagsångesten är fan så mycket värre. Men jag lär mig aldrig och DET gör mig förbannad. Jag SKA ändra på detta. Men, jag börjar nog nästa lördag.

Äntligen är det fredag. Nu kanske man kan få en chans till lite väl behövd vila. Kvällen består endast av fredagsmys. När jag stod och väntade på tåget efter jobbet kom jag på mig själv i mitt konstanta gäspande. Då kom jag att tänka på en insändare jag läste i Metro igår. Personen tyckte att det var äckligt och oförskämt att folk gäspade offentligt utan att hålla för munnen och att det var väldigt jobbigt att stirra ner i folks halsar medan de gäspade. Min första tanke när jag läste detta var att det finns en väldigt enkel lösning på dett problem. Titta inte rakt in i folks munnar! Så medvetet, när jag stod på perrongen och gäspade, höll jag INTE för munnen. Inte bara för att jävlas, utan även för jag troligtvis var alldeles för trött för att lyfta handen till munnen.

Hej som född GBGare så har jag en del att säga;-).....jag älskar STHLM, vilken stad slår utbudet?..Alltid något att göra...alltid något på gång...MEN, efter att ha bott 5 år i Australien så fick jag en chock att komma hem... vi är bra på mycket, trygga Sverige. Vad vi tyvärr fallerar på är förmågan att vara humana, glada och spontana....vi måste planera två veckor i förtid för att bjuda hem grannen på middag...allt måste vara perfekt...kallt klimat? Vad beror det på?.....Jag får för mig att svenskar är lättsamma och öppenhjärtliga personer när de väl fått alkohol i sig, men nyktra, vad händer då? Kan vi inte få fram den blygsamma glade svensken ändå, utan en massa alkohol?:-)...Jag vet att vi inte menar att se ut som döda fiskar på tunnelbanan, jag vet, jag är en av dem...jag sitter där, jag vet, jag är en av de "gråa" intetsägande personerna som bara vill komma fram... till jobbet, till karriären, till livet....:-)

Hej, annan kollega här.
Undviker stan när jag inte är full, eller på väg att bli.
Varför?
Vet inte. Kanske för att att jag är en tragisk stackare som inte pallar träffa folk nyktert.
Eller för att jag lever i en dröm där folk hälsar, kramas i stora lass.
Snälla ni. Säg hej.

Jag blir så jäkla trött på hundägare i den här staden. Även om jag vet att många sköter sig ypperligt så finns det även en hel del som inte borde ha hund. Varje gång jag går utanför dörren så ligger där en hundskit i en pöl som för några dagar sedan var en snöhög. Inte nog med att jag måste akta mig så att jag inte halkar på isen. Nu måste jag tydligen se upp så jag inte trampar i hundskit. Hur svårt ska det vara egentligen att plocka upp efter sin hund? Det är verkligen under all kritik. Och de allra värsta, de som nästan förtjänar att dö, är de jävlar som böjer sig ner och låtsas plocka upp skiten, men ändå låter den ligga kvar. Och de vet att de gör fel eftersom de oftast kollar sig omkring för att se om någon ser att de lämnar kvar skiten.