När mörkret fallit
En sak som kan vara fruktansvärt jobbigt med detta konstanta mörker, förutom det konstanta mörkret dvs, är när man sitter på tåget hem och det finns ingenstans att fästa blicken utan att det blir obekvämt. Tittar man rakt fram så stirrar man på personen framför, tittar man ner i golvet så somnar man till slut och åker för långt. Vanligtvis brukar jag fästa blicken utåt, men nu är det så jävla mörkt att om man tittar ut så ser man ju bara in igen. Så vad gör man? Jo man växlar blicken mellan personen mittemot, golvet och fönstret för att man är så jävla obekväm. Och så fort någon möter ens blick så tittar man bort och de gör samma sak. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här förutom att jag för tillfället hatar att sitta på tåget hem, inte för att jag normalt älskar det, men ändå. Måste komma ihåg att ta med något läsbart imorgon för det är nog den enda lösningen att slippa obekvämheten.
Kommentarer
Postat av: Daria
Du kan ju alltid sitta och smsa eller hålla på med mobilen. Funkar i de flesta lägen då man inte vet var man ska fästa blicken, vad man ska göra eller bara känner sig obekväm. Kan säga att min mobil har räddat mig från pinsamma situationer rätt så många gånger. Bara att kolla ner på den, pilla lite på skärmen och voila så är promblemet löst.. ;)
Postat av: Stockholm Syndromet
Bra tips. Jag brukar ibland se det som ett ypperligt tillfälle att rensa lite sms. Egentligen borde jag köpa en ny mobil så man kan göra nåt roligare, typ spela spel eller nåt.
Trackback
