Stockholm Syndromet

Igår morse var jag på banken för att diskutera lån och sparande. Jag har skjutit på det tillräckligt länge, så det var väl dags att få det överstökat. Jag hatar banker och deras öppettider. Det känns som om de inte vill att folk ska komma, som om öppettiderna är ett sätt att få folk att inte orka ta sig dit så att de har en ursäkt att ge så höga låneräntor som möjligt och så låga sparräntor som möjligt. När jag bokade tiden hade de inga kvällstider alls utan det bästa de kunde ge mig var en tid på morgonen. Långt ifrån ultimat men det fick gå. Hur smart är det egentligen av dem att redan vid bokning få folk att känna sig lurade. För det gjorde jag.

Under hela mötet kändes det också som om de försöker lura mig på pengar. De utnyttjar min inkompetens om räntor, pensionssparande, aktier och fonder. De utger sig för att vilja mig väl. De ler och säger att de vill att jag ska få hög avkastning, men varför skulle de vilja det. De skiter väl egentligen fullständigt i mina pengar så länge de själva inte vinner på det. Och värst av allt är att när jag avslöjar att jag även har en annan bank så tittar de på mig som om jag är otrogen, som om de trodde att vi hade ett monogamt förhållande. Sanningen är att de har lurat in mig i ett förhållande när jag hela tiden trott att det bara var en spontan romans. Men nu står jag där bunden till dem utan utväg närmaste året iaf. Men så länge de inte ger mig en riktig anledning att lita på dem till 100% så kommer jag vara otrogen och dessutom vara nöjd med det. Det är ju det enda som får mig att känna som om det är jag som lurat dem. De fick mig dock at inse att jag snart även måste boka ett möte med den andra banken och vem vet, efter det kanske jag tom känner att jag behöver ytterligare en älskare vid sidan av.