Stockholm Syndromet

Nu är jag tillbaka i Stockholm, trött på julmaten och laddad för ytterligare några dagar ledighet. Det var riktigt mysigt att komma ifrån lite och andas lite ren luft. En enda sak har jag saknat dock, en internetuppkoppling.

Julen har sammanfattningsvis varit bra. Tomten kom med en del trevliga julklappar men tyvärr även två väldigt otrevliga som han gärna kunnat behålla för sig själv. Inbrott på jobbet och feberfrossa på annandagen. Ok, febern kanske jag inte kan skylla på tomten men jag hoppas verkligen att idioterna som snodde min dator på jobbet hamnar på hans stygga lista nästa år. Nu uttrycker jag mig väldigt snällt och jag skulle kunna önska dem mycket värre saker men jag vill ju inte att blogg.se ska tvinga mig ta bort inlägget pga en massa olämpliga hot.

Nu lämnar jag staden några dagar. Ska ut på landet där sambons pappa har en gård. Ska bli skönt att komma till denna Bullerby-look-alike. Och lugnt lär det bli. Jag gissar lite promenader i skogen, lite sällskapsspel, en del ompyssling av djuren (får och hönor) och en jäkla massa chillande. Självklart har jag tidsinställt veckans bild imorgon. Annars hörs vi när jag är tillbaks om några dagar.

Idag har jag bara en sak att säga, men vem vet, efter några timmar med familjen kanske syndromet tittar fram. Hoppas ni får en fantastiskt god jul och att tomten kommer även till er.

För att komma iden rätta julstämningen tänkte jag lägga upp en topp 5 lista över de bästa jullåtarna. För att göra det hela lite spännande så lägger jag upp en i timmen varje heltimme fem timmar framåt. Första kommer alltså nu.

Imorgon kommer tomten, men innan det väntar en massa stök idag. Ikväll blir det lilljulafton med vännerna. Det har varit vår tradition de senaste 7-8 åren. Vi samlas alltid hemma hos mig och dricker glögg, äter julgodis och delar ut julklappar. Traditionen lyder att alla tar med sig en julklapp för max 30 kr. Så det är alltid lite av en utmaning att hitta något grymt för så lite pengar. Kul har vi alltid iaf. Men som sagt, innan det ska jag ju städa, laga lite julkäk till imorgon, besöka ett par butiker för att både köpa och lämna tillbaka lite och fixa lite annat smått och gott. Blir mao en ganska fullspäckad första semesterdag, men det är bara kul (bortsett från att städa kanske), så syndromet lyser med sin frånvaro såsom stjärnan lyser i fönstret, vilket den bara gör för att jag bytt glödlampa. Så, då fick jag det sagt också.

Jag hade tänkt att jag skulle skriva ett inlägg om ett brev som damp ner i brevlådan härom dagen. På det stod det tack för att du betalar din el via e-faktura. Den riktigt stora fördelen är att detta sparar massvis med pappershantering och bidrar därmed till minskad miljöpåverkan. Jag tycker att det är så ironiskt att de då tycker att det är en bra idé att skicka detta tackbrev till deras kunder med posten. Var finns logiken i det? Vilket pucko som kläckte den briljanta idéen.

Men sen gav jag mig ut i snön för att storhandla och kom då på en annan sak att blogga om. Nämligen den katastrofalt dåliga snöröjningen. Det tog mig för det första dubbla tiden att ens ta mig upp till parkeringsplatsen där bilen står eftersom trottoaren var hälften så bred som vanligt pga alla snödrivor som någon tyckt bara kunde plogas upp längs kanten och inte forslas bort. När jag sedan kommer fram till parkeringsplatsen blir jag tvungen att lägga 15 minuter på att skotta ut bilen ur snödrivorna som gick upp till knäna för att sedan lägga ytterligare 10 minuter på att borsta av en halvmeter snö från bilen.

Väl ute på vägarna så hoppas man bara (ännu mer en vanligt) att man ska ha tur med rödljusen, eftersom att man knappt kommer iväg var man än stannar. Skitbra jobbat kommunen! Att lägga pengar på snöröjning är ju helt jävla onödigt, för det kommer ju aldrig snö i detta land, eller?

Vad har hänt med Stockholm? Jag förstår ingenting. Folk har inte alls varit irriterande idag. De har stått på höger sida i rulltrapporna och de har hållt undan när man vill gå om. Har jag missat något eller kan det ha med helgens incident att göra? Krävs det verkligen en självmordsbombare för att folk ska bli trevliga?

När jag gick på bussen idag och lyfte blicken fick jag se en busschaufför med guldglitter i håret och ett leende på läpparna. Och hennes replik, "Varsågod, ta en pepparkaka" chockade mig. Busschaufförer i den här staden, staden jag känner och älskar, brukar se sura ut och helst inte säga något alls. Jag vet inte vad jag ska tro längre. Stockholm är inte sig likt. Jag känner inte igen min stad längre. Den har blivit för trevlig. Jag tror knappast att det beror på att det närmar sig jul heller, för det brukar ju bara göra folk otrevligare. Vad fan ska jag blogga om om detta fortsätter?

Det har väl inte undgått någon vad som hände i hufvudstaden igår. Jag är både chockad men samtidigt inte alls förvånad. Vad som händer nu återstår att se. Under tiden kan man bara plocka upp bitarna av staden och fortsätta med vardagen samtidigt som man spekulerar i varför.

Jag vill bara säga att det doftar ljuvligt hemma hos mig just nu. Jag håller på att göra en Boef bourguignon som ska bli middagen imorgon. Och inte vilken Boef bourguignon som helst som jag gör, utan Julia Childs variant av grytan. Det doftar dock så gott att det finns en risk att jag äter upp allt ikväll. Fan vad jag längtar till imorgon, det kommer bli så galet gott. Ha en underbar fredags kväll.

Min ork har försvunnit. Jag orkar knappt konstatera att den är borta och jag orkar definitivt inte leta efter den. Den här veckan har jag INTE orkat:

- Gå av ett tåg utan värme när det stod stilla i 20 minuter.
- Skrika fitta till ett pucko som avsiktligt vägrade väja och gick rakt in i mig utan att be om ursäkt.
- Baka lussebullar, köpa julklappar eller över huvud taget inspireras av julen.
- Storhandla, städa eller utföra någon form av hushållsarbete.
- Blogga.
- Rensat garderoben eller ens kastat smutstvätten i tvättkorgen.

Jag är så sjukt trött och jag förstår inte att det är fysiskt möjligt att vara så trött. Dessutom har jag sån galen träningsvärk från igår och den sitter på de underligaste ställena. Men det jag inte har är inspiration att blogga. Så jag tänkte ta en kort paus, bara ett par dagar, och sen ska jag blogga skiten ur er i helgen.

Jag druttade på arslet idag för första (och förhoppningsvis sista) gången den här vintern. Jag var på väg ner i en trappa på stationen då jag halkade till och föll baklänges. Detta trots traktorsulor. Häromdagen var jag nära att ramla mitt på ett övergångsställe. Båda gångerna var det vitt underlag, och då menar jag inte snön. Nej, jag menar de vita ränderna på övergångsställena och de vita stenplattorna i alla trappor vid alla stationer. Så nu vill jag gå ut med en seriös varning. Så fort man går på det vita är man i risk för att både ramla och göra illa sig men även att göra bort sig totalt, för ja det är fortfarande pinsamt när man ramlar. Det försvinner inte med åldern. Så undvik att gå på allt vitt, för det är som att gå på is som spolats av med världens renaste vatten för att sedan poleras till perfektion. Så halt är det.

Tror man kan säga att det officiellt blivit vinter i Stockholm. Förutom den fysiska snön så innebär det fyra saker, att bilarna får problem med halkan, att bussarna får problem med halkan, att pendeltågen får problem med halkan och att tuben får problem med halkan. Från och med nu kommer det alltså att vara nästan omöjligt att ta sig någonstans på under en timme.

Den typiska Stockholmsvintern har börjat och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag gillar snön, men i den här staden får den ju aldrig ligga kvar. Senaste veckan har sett ut ungefär så här i korta drag. Från regn, till frost, till snö, till slask, tillbaka till snö (fast nu isig snö), till folk som trillar på perongen och eventuellt även gör illa sig på riktigt men ler och hoppar snabbt upp på benen igen för att det är så jävla pinsamt att ramla inför massor med främlingar.

Min kvalificerade gissning är att vi imorgon bitti är tillbaka till slask för att få mer snö senare under kvällen som sedan fryser på och blir till is, bara så att fler kärringar kan ramla och bryta lårbenshalsen och ha något riktigt att klaga på. Och det är ungefär så det kommer se ut de närmaste 3-4 månaderna. Dessutom kommer samtalsämnet på ALLAS läppar att endast handla om just det, hur grått, trist och slaskigt det är och hur trevligt det vore med riktig snö så att det åtminstonne kan bli lite ljust i detta eviga mörker som sköljt över staden. Grattis Stockholm, vintern är här.

Idag mår jag bättre och har tom gått ut en sväng. Mest för att jag tvungen, men även för att det verkade som en bra idé att få lite frisk luft. Jag gick och hämtade ut ett paket, handlade lite nödvändigheter till middagen och svängde förbi systemet. Handlingen fick bli på Coop. Egentligen hatar jag den butiken men den ligger nära så det är praktiskt att gå dit.

Anledningarna att jag hatar just den butiken är många. De har ofta ett dåligt sortiment, kunderna är mest kärringar som irriterar en och personalen är ohjälpsamma, tröga och troligtvis lite efterblivna. Sen har de även några snabbkassor med självscanning. Detta brukar jag gilla i andra butiker men i just den här butiken är dessa kassor ungefär lika tröga som personalen. De här kassorna har en röst som berättar precis allt man ska göra, typ "lägg varan på vågen" eller "välj hur du vill betala". Självklart pratar rösten långsamt och tydligt, vilket är bra för alla nybörjare, men när man står där med vinterjackan och svettas och bara vill komma därifrån, så önskar man att kärringrösten bara ska hålla käften. Man önskar också att när man har tryckt på knappen för kortbetalning så ska rösten ha uppfattat att man tryckt och inse att den inte behöver avsluta sin tröga mening innan man kan dra kortet. Värst av allt dock är att det är inte nog med att jag måste lyssna på bara kärringrösten i min maskin, nej, jag måste höra alla andra kärringröster också (både maskiner och kunder). Men jag blir nog mest arg på mg själv. För varje gång jag har handlat i den här butiken så lovar jag mig själv att aldrig gå tillbaka dit, men så står jag där varje gång jag ska panikhandla, förbannad för att de aldrig har färska grönsaker och att kassakön inte rör på sig. Will I ever learn?

Efter att ha plågat mig igenom Top Model 9 blev det faktiskt Oprah. Har alltid gillat henne men var ganska besviken idag. Hon verkar ha tappat stinget. Hon pratade som om hon var rädd för att bli stämd. Trist, det brukade ju vara go i den tanten. Ungefär när det är slut inser jag att fjärrkontrollen ligger längre bort än att jag kan sträcka mig efter den och jag orkar ju inte sätta mig upp för att nå den så jag får plåga mig igenom ännu ett avsnitt av Top Model och även Extreme Home Makeover som jag tröttnat på redan när jag hör vinjetten. Tur att man ligger med datorn i famnen så att jag kan göra annat samtidigt. Tänk om fjärren legat närmare. Då hade jag ju bytt kanal och missat det som kom efter. Ett av de bästa programmen någonsin. Project Runway. Helt klart värt några timmars tvångtittande för att få se. Men nu börjar jag ju undra när nästa säsong kommer.