Stockholm Syndromet

Om det ser ut som vår, känns som vår och luktar som vår, då är det fanimej vår på riktigt. Och det är just det det har varit i Stockholm idag. Underbart.

För övrigt kan jag berätta att jag och sambon var och käkade på Döden i grytan i lördags. Trots att atmosfären var fantastisk så var jag lite lätt besviken. Kaninen var dock makalös och vi fick ett lika makalöst vin till, men i bruscettan vi åt till förrätt tyckte tydligen kocken att det inte räckte med typ en hel vitlök hackad i tomatröran, för han hade även skivor av vitlök på brödet. Så varken jag eller sambon stod ut med vår egen andedräkt igår. Sen hade servicen kunnat vara betydligt bättre. Servitören var tyvärr alldeles för upptagen med att försöka få sig ett ligg med någon av tjejerna vid bordet bredvid för att kunna ge någon service till någon annan, men så är det väl med män när de börjar tänka med det lilla huvudet.

Idag blir det firandes på flera håll. Först blir det 2-års kalas hos min bror. Fast det är alltså inte han som fyller två utan hans son. Innan dess måste jag dock hitta en present. Typiskt mig att vara ute i sista stund. Ikväll ska jag och sambon ut och käka på tu man hand. Det är då nämligen dags för nästa firande, vår 6-års dag. Det ska nog kunna bli en riktigt trevlig lördag det här.....så länge en ledning inte trillar ner vid Karlberg för tredje dagen i rad så att det blir totalstopp i trafiken det vill säga.

Ikväll bjuder jag på middag. Om det finns en sak jag verkligen vill ägna mina helger åt så är det att laga och äta god mat. I köket mår jag bra. Jag kan dessutom lägga timmar utan problem på att planera en middag. Kvällens meny ser ut att bli pilgrimsmusslor med jordärtskockspuré till förrätt (om jag inte ändrar mig och gör en klassisk bruscetta istället). Varmrätten består av lamm med en rotsaksbearnaise och sparris och efterrätten blir rabarberbakelse med antingen hemmagjord vaniljglass eller vaniljsås. Lutar mer åt glassen faktiskt.

Men innan jag kommer till den roliga biten då jag får gå loss i köket så ska jag handla och städa. Mindre kul men ack så nödvändigt. Måste bara slita mig från soffan och datorn först. En av kvällens gäster sa att hon har ett STORT Stockholmsproblem att berätta om så nu dör jag av nyfikenhet. Vad kan det vara? Kärringar, tonåringar, rulltrappor, barnvagnar, SL. Listan kan göras lång. Finns en risk att ni får läsa om det imorgon.

En vanlig måndag skulle jag vakna med gott humör, stressa för att hinna med tåget, irritera ihjäl mig på alla idioter på Centralen, missa bussen på Slussen med minsta möjliga marginal, ha tappat mitt goda humör innan jag ens kommit till jobbet, glömma hälften av allt jag tänkte på söndagskvällen att jag skulle komma ihåg att göra på måndagen, äta en fantastiskt god lunch, tro att klockan var fem när den egentligen bara var tre och slutligen somna på tåget på väg hem. Av ovanstående har jag idag BARA somnat på tåget. En ganska ovanlig måndag alltså.

I morse råkade jag ut för en smärre katastrof. Jag stod i badrummet och gjorde mig i ordning för dagen när det plötsligt började låta som om grannen höll på att renovera sitt badrum. Det som började som ett ganska dovt ljud växte sig snabbt till ett dånande, tjutande läte som omöjligen kunde överröstas. Då kommer min sambo in i badrummet och undrar vad jag håller på med. Just när han avslutat meningen så växer ljudet ytterligare och helt plötsligt flyger, både locket till golvbrunnen och den vita plastgrejen som sitter i, en meter rakt upp i luften. Golvbrunnen förvandlades på nolltid till en fontän som sprutade ner hela badrummet med illaluktande vatten.

Både jag och min sambo fick panik, sprang ut ur rummet och smällde igen dörren efter oss. Vi gick för att hämta handdukar för att kunna försöka stoppa den här fontänen. Men innan vi återigen öppnade dörren till helvetet så blev det tyst. Det vi sedan skådade där inne var ett neddränkt badrum som spred en förfärlig stank. ALLT var blött. Så det var bara att dusha av, spreja ner hela rummet med rengöringsmedel och torka rent. En fantastisk start på dagen, eller hur?

Jag har haft en fantastisk helg på landet. Lugnt och skönt och galet ren luft. Men som alltid när man är borta så är det alltid skönt att komma hem. Den här videon beskriver den icke-syndrom-drabbade-fantastiskt-vackra-vill-aldrig-lämna-anledningen-att-jag-älskar-staden-delen av Stockholm. Den som inte gillar Stockholm efter att ha sett den här är på riktigt dum i huvudet. Filmen heter Stockhome av Riccardo Tagliabue.

...för dålig uppdatering, men jag har varit en flitig liten arbetsmyra. Nästa vecka blir dock lite lugnare förhoppningsvis, vilket betyder bättre bloggande. Imorgon lämnar jag mitt älskade Stockholm. Oroa er inte, det blir inte för gott, bara över helgen. Ska ut på landet där det inte finns någon fungerande internetuppkoppling. Ska dock bli skönt med lite välförtjänt vila. Får se om jag hinner slänga upp något imorgon innan jag drar, annars har jag ju såklart tidsinställt veckans bild på söndag. Trevlig helg.

Jag såg just en reklamfilm för nån burgare på Donken. Innan de presenterade själva burgaren så berättade speakern hur vi lever i landet lagom. Vi sticker ut lagom mycket och vi blir lagom arga osv. Det verkar som om McDonalds har förstått det där med Stockholm Syndromet. Det är just precis allt lagom jävla skit som triggar det. Man ska gå lagom fort, man ska tycka och tänka alldeles lagom. McDonalds vill sticka ut med sin burgare som är, om man ska tro reklamen, alldeles för stor för att vara lagom. Så låt mig dra en parallel för er som ännu inte förstått. Syndromet är i Stockholm så som den där hamburgaren är på Donken, stor, perfekt i fantasin, men i verkligheten håller den sig inte riktigt inom ramarna, men framförallt är den allt annat än lagom.

Min godispåse denna lördag fyller jag med en grymt god frukost bestående av ägg, bacon, färskpressad apelsinjuice, kaffe och smoothie, en promenad ute i det fantastiskt fina vädret, jobb, en god middag ikväll och Melodifestivalen. Jag brukar följa Melodifestivalen slaviskt, men i år har jag knappt brytt mig. Kan inte ens nämna alla deltagare. Det är helt enkelt inte lika bra längre. Det allra mesta är ren skit.

Jag blir bara förbannad på att det år efter år är exakt likadant. Det är samma artister som uppträder med låtar som låter nästan likadant som det de uppträdde med året innan. De ser likadana ut. Om någon gör något annorlunda går de sällan vidare för det är idioter som röstar. Melodifestivalen har blivit såååååå förutsägbar. Det är någon eller ett par danslåtar, något riktigt poppigt, någon singer songwriter, någon stark ballad, något rockigt och något lite mer otippat men med exakt samma sound som det otippade förra året.

En sak jag kom och tänka på igår var att om en politiker gör bort sig eller gör något som kritiseras i media så blir resultatet oftast att denne får uppleva massa påtryckningar att denne ska avgå tills dess att denne faktiskt gör just det. Varför sitter då Christer Björkman kvar på sin post? Han har fått mycket kritik de senaste åren, inte minst efter fiaskot i Eurovision förra året. Svaret är för att melodifestivalen är ingen demokrati (hur mycket han än vill få folk att tro det). Det ÄR en diktatur där han står som envåldshärskaren som blundar för verkligheten, lite som ledarna i de arabländer som uppmärksammats i media. Efter fiaskot förra året utlovades förändringar, och det enda som hänt är att det, om möjligt blivit ännu sämre.

Avsätt Christer Björkman. Han har suttit för länge. Melodifestivalen behöver nya perspektiv. Så mitt förslag är att vi i Sverige tar efter både Egypten och Libyen och på riktigt startar en revolution för att återfå kvaliteten i den festival som ligger oss så varmt om hjärtat. Dåliga tittarsiffror verkar ju inte ha någon effekt. Vi kan tom tälta utanför Christer Björkmans hem eller utanför Globen ikväll, allt för att han ska avgå. För han är precis som ledarna i dessa länder, blind för verkligheten och omgiven av jasägare. Som ni märker så tar syndromet även över mina åsikter om denna folkfest så det är nog dags att avrunda.

Anledningen att jag ändå tittar är för att jag helt enkelt inte kan låta bli. Det finns något beroendframkallande i detta fenomen. Avslutningsvis vill jag bara säga vad jag tror och hoppas ikväll. Men framförallt så önskar jag med hela mitt hjärta att varken Sara Varga eller Linda Bengtzing vinner, för då är det inte ens någon idé att vi skickar någon till Düsseldorf alls. Det kommer då bara bli en repeat av förra året.

Jag trampar hellre i en vattenpöl än halkar på en isfläck och landar i en vattenpöl. Stockholm är riktigt blött idag. Förhoppningsvis är det ett vårtecken och jag önskar med hela mitt hjärta att snön är helt borta imorgon, men vad är oddsen för det?

En sak som stör mig mer än alla puckon på gatorna i den här staden, är alla jävla fåglar på gatorna. Och då menar jag inte söta små domherrar eller bofinkar utan alla smutsiga duvor och måsar. De bara äter och skiter och flaxar upp med ett mission att komma så nära folk som möjligt utan att träffa dem. Jag hatar på riktigt deras existens på Stockholms alla torg. De är överallt. Gå förbi en hamburgebar, vilken som helst, och där är de (men de verkar ändå föredra Burger King för Segels torg är självklart den absolut värsta platsen). Fåglar hör hemma i skogen, till sjöss eller på en tallrik. Visserligen skulle jag aldrig äta dessa skitiga fåglar, men ni fattar. Mitt syndrom kickar in varje gång en duva flaxar upp i ansiktet på mig och varje gång önskar jag att det vore en lerduva som man kan skjuta ner. Det enda som är värre än dessa fåglar är idioterna som matar dem. Fattar inte folk att de inte hör hemma mitt i stan.

Kortfattat så har min vecka hittills sett ut så här. Glaskross, polissamtal, deadlines, total stress, galapremiär (Ritualen, grymt bra), jobb, jobb, jobb, stressen borta, andas ut, andas in, aw, vinfeber. Resten av veckan blir kortfattat så här. Gooood mat, film, tvätt, städ, promenad, vem vet.

På väg till jobbet imorse satt jag mittemot en tjej som tydligen tyckte att det var helt ok att hosta rakt ut i luften. Varför besvära sig med att lyfta upp en hand till munnen och skona alla andra medpassagerare från hennes bakterier liksom? Den typen av beteende säger mig bara en sak. Du är dåligt uppfostrad och äcklig (kanske kan klassas som två).

När jag sedan kommer till jobbet möts jag av ett skrivbord fullt med glassplitter. Tjuvarna som redan varit där två gånger sedan jul har nu alltså varit där igen. Jag får uppmaningen av en kollega att jag inte får röra något förrän polisen varit där med sina tekniker. Vid ca 14.30 behagar de att dyka upp. Jag kunde alltså varken jobba eller fokusera ordentligt tills dess. Efter en pratstund med dem gick resten av dagen åt till att sopa upp allt glas vilket ledde till en hel del glassplitter i händerna. Som pricken över i:et en redan pissig dag så missar jag precis tåget på väg hem. Mao, inte världens bästa måndag.

Middagen igår var supertrevlig och lyckad. Men var vi åt någonstans berättar jag inte förrän i tisdagstipset. Dagen idag har bestått av så lite som möjligt. Sovmorgon, lyxfrukost och ja inte så mycket mer efter det. Sitter på samma plats i soffan som jag gjort i princip hela dagen och tittar på film. Ska väl visserligen fixa nån middag, men den här lördagen blir nog inte mer avancerad än så. Och för en gång skull har jag ingen ångest över att jag ödslar bort en bra lördag.

...är det snart helg. Jag har varit så omåttligt trött den här veckan. Jag har varit så trött att det känns som om ansiktet varit helt svullet och man inte riktigt KAN öppna ögonen ordentligt. Kanske en förkylning på gång, fast middagen idag var ungefär den starkaste soppan jag ätit i hela mitt liv, så de bakterier som levde i min kropp är nog döda nu. Helgen är alltså efterlängtad. Jag ska framförallt vila, kanske se nån bra film. Jag ska dessutom på födelsedagskalas på söndag och middag/aw med kollegorna imorgon.

Eller rättare sagt så har det varit alldeles för kallt, alldeles för länge i den här staden. Och det gäller både vädret och folks attityder. Ibland tror jag på riktigt att folk har frostskador på hjärnan, så kylig är stämmningen när man går runt på stan eller försöker ta sig någonstans.

Inte heller jag är någon solstråle bland folkmassorna jag helst skulle slippa. Idag har jag irriterat ihjäl mig på folk som tycker att det är en bra idé att i vänthallarna vanka fram och tillbaka precis framför dörrarna så att dörrarna går upp varje gång de passerar. Det är svinkallt ute och fine by me om du vill gå ut. Gör det! Men gå för fan inte fram och tillbaka alldeles intill dörrarna PÅ INSIDAN. Det är ungefär som att de tror att de har magiska krafter och på egen hand kan få dörrarna att öppnas av sig självt. Så idiotiska blir folk i den här staden när temperaturen sjunker under -15°.

Jag hörde på nyheterna i morse att tippningskvoten för snö i Stockholm snart är fyllt. Min första tanke när jag hörde detta var att, vadå borde den inte varit full för länge sedan? Sen insåg jag att det är ju först nu de har börjat snöröja på riktigt. Snön har ju hittills bara legat på marken och väntat på en plogmaskin. Min andra tanke var, hur är detta en nyhet? Alla vet att det har snöat ofantliga mängder den här vintern, så att denna kvot skulle uppfyllas var ju faktiskt bara en tidsfråga och dessutom något som inte inträffat än. Har det inte hänt så är det inte heller en nyhet.

Ikväll kommer en kompis på middag. Det ska vekligen bli jättetrevligt eftersom det vr ett tag sedan vi sågs. Av denna anledning skulle jag idag åka och storhandla, så att jag kan bjuda på den grymma middag jag planerat. Jag går upp mot parkeringen där bilen har stått de senaste två veckorna. När jag kommer dit ser jag min bil med ett ca 30cm snötäcke över sig. Jag sätter mig för att starta den och INGENTING händer. Det är knäpptyst. Inte ens en antydan till en liten host vill bilen ge ifrån sig. Så det var bara att ställa sig och ringa runt till alla med bil som bor i närheten. Efter några försök lyckas jag få tag i en bil jag kan låna... om ett par timmar. Så jag kanske behöver planera om middagen en aning. Men, men, det blir nog bra ändå.

Idag har jag en helt galen vinfeber (aka baksmälla). Min vinfeber mäter nog minst 41°. Riktigt illa med andra ord, men jag överlever nog. För att sammanfatta min dag så vaknade jag först vid kl 9, bara för att jag glömt att stänga av alarmet. Stängde snabbt av det och sov vidare. Med något undantag då jag vaknade endast för att konstatera att jag var hungrig, så sov jag till ca 13. Då fick sambon gå och köpa pizza till mig. Efter att ha klämt halva somnade jag igen och vaknade typ nu. Vilken fantastisk fin söndag, eller hur? Ja ja, tänkte samla lite energi nu för att fixa middag. Är sjukt sugen på flässkkotlett med Mac n' cheese, men jag ska orka göra den också. Bäst jag sover lite till.