En busschaufför...
Vad har hänt med Stockholm? Jag förstår ingenting. Folk har inte alls varit irriterande idag. De har stått på höger sida i rulltrapporna och de har hållt undan när man vill gå om. Har jag missat något eller kan det ha med helgens incident att göra? Krävs det verkligen en självmordsbombare för att folk ska bli trevliga?
När jag gick på bussen idag och lyfte blicken fick jag se en busschaufför med guldglitter i håret och ett leende på läpparna. Och hennes replik, "Varsågod, ta en pepparkaka" chockade mig. Busschaufförer i den här staden, staden jag känner och älskar, brukar se sura ut och helst inte säga något alls. Jag vet inte vad jag ska tro längre. Stockholm är inte sig likt. Jag känner inte igen min stad längre. Den har blivit för trevlig. Jag tror knappast att det beror på att det närmar sig jul heller, för det brukar ju bara göra folk otrevligare. Vad fan ska jag blogga om om detta fortsätter?
När jag gick på bussen idag och lyfte blicken fick jag se en busschaufför med guldglitter i håret och ett leende på läpparna. Och hennes replik, "Varsågod, ta en pepparkaka" chockade mig. Busschaufförer i den här staden, staden jag känner och älskar, brukar se sura ut och helst inte säga något alls. Jag vet inte vad jag ska tro längre. Stockholm är inte sig likt. Jag känner inte igen min stad längre. Den har blivit för trevlig. Jag tror knappast att det beror på att det närmar sig jul heller, för det brukar ju bara göra folk otrevligare. Vad fan ska jag blogga om om detta fortsätter?
Kommentarer
Trackback
