Playing that funky music

En sak som jag på riktigt börjar ruttna på är all jävla musik som man tvingas lyssna på. Dels har vi butikerna som spelar musik som de tror ska tilltala den målgrupp de vänder sig till. Betyder det då att om jag hatar musiken FÅR jag inte gilla deras kläder eller skor eller vad det nu kan vara de säljer? Om tanken är att med en viss typ av musik dra in en viss typ kunder i butiken, ska jag då först ställa mig utanför i några minuter för att se om musiken faller mig i smaken och först då ta beslut om att butikens sortiment troligtvis kommer att falla mig i smaken? Kan de inte bara visa detta med skyltfönster?

Det är dock inte bara musikstilen som "hjälper" kunden att fatta om det är deras typ av butik eller inte. Även volymen är av allra högsta grad avgörande. Hög volym = ung klientel, låg volym = gammal klientel. Men jag då, som är någonstans mittemellan, jag får tyvärr finna mig i att ingen butik passar mig.

Det finns även en annan situation, som i allra högsta grad framkallar mitt syndrom. Även detta har att göra med volym på musik. När man sitter på en buss eller ett tåg, speciellt om det är tidigt på morgonen, och någon sitter i närheten med riktigt dåliga lurar så att ALLA tvingas lyssna på dennes musik. Skaffa inEar-lurar för fan. I vissa fall dock så vill de nog att folk ska höra. De verkar liksom tro att alla gillar deras val av musik och att alla vill lyssna till det just de väljer. Bara det att det låter som skit när man hör musik på det sättet och oftast är även valet av musik även det skit. Sjukt irriterande, men tyvärr min måndag i ett nötskal.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0