Att både få ha kakan och äta den
Efter en riktig brakfrukost bestående av kaffe, fattiga riddare och marängsviss har jag nu piggnat till lite. Vi var igår fem personer som hoppade över den traditionella after worken och lämnade Söder. Istället begav vi oss till Vasastan och restaurangen Mården. Fram till att vi kom dit var det bara jag som visste vart vi skulle och alla var självklart nyfikna och gissade hela vägen från Slussen. Väl där njöt vi av goda drinkar, en fantastiskt god middag och självklart gott vin. Efter middagen gick vi ett par kvarter ner på Tulegatan för att ta några glas till på Republik. Det var en himla trevlig kväll och för en gång skull valde jag att sluta på topp och ta mig hem i tid.
Det som faktiskt höll mig vaken på tåget hem var två par som fascinerade mig nåt helt otroligt. På ena sidan gången satt ett par i 60-65 års åldern. De sitter mittemot varandra och pratar knappt med varandra, men man förstår ändå att de hör ihop. Då och då säger de något till varandra bara för att de inte klarar av tystnaden, men de startar aldrig en diskussion. Det är ett typiskt "Svensson-par", dvs ganska uttråkade, lite trötta på varandra och tydligt obekväma.
På den andra sidan gången sitter ett annant par i 50-55 års åldern. De är tydligt alkoholpåverkade och verkar ganska vana vid att vara just det. De sitter brevid varandra med armarna runt varandra. De viskar saker i varandras öron då de lyckas slita sina läppar från den andres. De hånglar verkligen som tonåringar. De är fulla som stryk, passionerade och kåta.
Och strax bakom dessa två par, som till synes är varandras motsatser, sitter jag och funderar på vilken av dessa relationer som är mest önskvärd, den trygga men tråkiga eller den alkoliserade men passionerade. Jag vill nog ha lite av båda, fast inte alkoliserad och tråkig. Det vore faktiskt värdelöst.
Det som faktiskt höll mig vaken på tåget hem var två par som fascinerade mig nåt helt otroligt. På ena sidan gången satt ett par i 60-65 års åldern. De sitter mittemot varandra och pratar knappt med varandra, men man förstår ändå att de hör ihop. Då och då säger de något till varandra bara för att de inte klarar av tystnaden, men de startar aldrig en diskussion. Det är ett typiskt "Svensson-par", dvs ganska uttråkade, lite trötta på varandra och tydligt obekväma.
På den andra sidan gången sitter ett annant par i 50-55 års åldern. De är tydligt alkoholpåverkade och verkar ganska vana vid att vara just det. De sitter brevid varandra med armarna runt varandra. De viskar saker i varandras öron då de lyckas slita sina läppar från den andres. De hånglar verkligen som tonåringar. De är fulla som stryk, passionerade och kåta.
Och strax bakom dessa två par, som till synes är varandras motsatser, sitter jag och funderar på vilken av dessa relationer som är mest önskvärd, den trygga men tråkiga eller den alkoliserade men passionerade. Jag vill nog ha lite av båda, fast inte alkoliserad och tråkig. Det vore faktiskt värdelöst.
Kommentarer
Trackback
