Stockholm Syndromet

Som ni kanske märkt har jag inte skrivit ett endaste inlägg på två månader. Jag tappade helt enkelt lusten...och inte har den kommit tillbaka heller. Därför har jag bestämt mig för att skrota Stockholm Syndromet och ta nya tag på annat håll. Jag kommer att starta en matblogg istället. Den kommer att vara personlig (åtminstonne mer än denna blogg), fylld av matglädje och massor med bilder. Så fort den ligger uppe kommer jag självklart länka den härifrån.

Det känns lite som att jag lämnar min man (Stockholm Syndromet) för min älskare (matbloggen), för det finns inget mer passionerat i mitt liv än min relation till mat och jag hoppas att det kommer att genomsyras för de som väljer att läsa den. Så håll utkik, snart så.

I brist på inspiration får ni hålla till godo med denna gamla goding. Den säger så väldigt mycket som jag för tillfället inte riktigt får fram på annat sätt.

Efter en tung vecka känns det fantastiskt skönt att snart åka iväg till landet. Jag och sambon ska vara hus/katt/får/hönsvakt hos hans pappa. Ska väl packa ihop mina grejer snart och lämna alla bekymmer hemma. Tillbaks på söndag. Hoppas ni får en fin helg.

Den här veckan blir det som sagt Maltatips. Tre restauranger närmare bestämt. Den första låg i en liten gränd i staden där vi bodde, Sliema. De serverade klassisk och fantastiskt god maltesisk husmanskost. Portionerna var gigantiska och priserna var snälla för plånboken. Stället hette Ta' Kris och var välkänt bland lokalborna. Deras "dagens" är väl värt att pröva.

La Terrazza är precis som det låter en terrass med fantastisk utsikt över St. Julians bukt. Det ligger lite avsides från resten av nattlivet och vägen dit är lite svårhittad, men skyltad. Maten var mer åt "fine dining" hållet fast i en light variant. ALLT var gott, fräscht och nytänkande. Riktigt bra viner också.

Sista restaurangtipset blir Bacchus i den gamla medeltidsstaden Mdina. Stället ligger i en källare som en gång var ett vapenvalv eller nåt. Riktigt fancy mat men på ett bra sätt. Det enda som var dåligt var att det var väldigt dyrt så man kunde inte direkt beställa in allt på menyn. En sallad gick på en dryg hundring, fast då var det också en av de godaste salladerna någonsin.

Kom hem igår men var alldeles för trött för att skriva nåt. Valde att packa upp och sova istället. Men nu är jag fit for fight och har massor att berätta om semestern på Malta. Tänkte lägga upp alla mina bästa tips imorgon i "Tisdagstips", det verkar passande. Tänkte även ge er en ordentlig bildkavalkad eller två, men har ännu inte kollat igenom kamerorna, så idag får ni nöja er med en kort sammanfattning än så länge.

Malta var galet varmt, troligtvis den varmaste resan jag gjort någonsin. Det tog ca tre dagar innan jag riktigt förstod mig på ön, människorna, kommunikationerna och ja, allt. Dessutom var det vänstertrafik så man kollade konstant åt fel håll när man skulle gå över gatan. Under den gångna veckan har vi hunnit med galet mycket. Vi har varit på flertalet museum, åkt båt runt hela ön, badat, solat, stosat runt på medeltidsgator, ätit god mat, druckit bra viner, tittat på fyverkerier, hoppat undan för kackerlackorna på gatan och massor med annat.

Nu har det regnat i säkert ett dygn här i Stockholm, och inte så lite heller, men imorgon blir det sol och 27° varmt. Inte i Stockholm kanske men dit jag ska. Jag drar till Malta imorgon i hopp om bättre väder, lugn och ro, god mat, bra viner och massa trevliga upplevelser. Himla trevligt ska det bli. Ha det gött så hörs vi när jag är tillbaka.

Jag är galet trött och har ingenting intressant att berätta. Jag längtar bara hela tiden tills den här veckan är slut och jag får ytterligare en vecka semester. Jag åker ju till sol och värme på söndag och nu när det verkar som det blivit höst här hemma så känns det ännu bättre. Kan det inte vara söndag imorgon?

Festen i lördags var hur kul som helst. Jag bjöd på en medelhavsbuffé som verkar gått hem, fast vi äter fortfarande rester, men det hade ju varit jobbigt om saker inte hade räckt. Efter maten körde vi en liten tipsrunda som följdes av tårta och presentöppning. Hela kvällen var toppen och alla mina favoritpersoner var här och firade. Jag önskar bara att jag hade hunnit med att umgås med alla lite mer. Det blev liksom en halv konversation här och en halv där. Lite synd, men jag ska inte klaga. Gårdagen var dock inte lika rolig så det blev film hela dagen varvat med en tupplur eller två i soffan och nu är livet som vanligt igen.

Idag hinner jag inte riktigt med mer än ett kort inlägg. Jag stökar för fullt i köket för att hinna färdigt med all mat till festen ikväll. Dessutom måste jag hinna med att hoppa ur mjukiskläderna och hoppa i festoutfiten och sminka mig festfin, vilket när man är 30 inte längre tar fem minuter, haha. Hoppas ni får en fantastisk lördag.

Även om jag är ledig den här veckan så känns det inte riktigt så. Jag har stressat runt på diverse olika saker, allt från modevisningar till matinhandling och olika ärenden. Nu ska väl dock allt vara inköpt så morgondagen tänkte jag tillbringa i köket. Jag har ju min 30 års fest på lördag och då ska jag bjuda på buffé och massor med alkohol. Det kommer nog att bli sjukt kul men det är en hel förberedelser och jag är katastrofalt dålig på att tidsplanera. Ja, ja, alla ska väl vara dåliga på nåt.

Nu är jag hemma igen och jisses vilken sak jag har att berätta. I lördags var jag och sambon ute och fiskade en stund på eftermiddagen. Vi hade hittat en bra plats vid vassen där vi lade ankare och stod och kastade från båten. Efter någon timme, utan lycka, så drar jag iväg ett kast som jag trodde skulle sitta perfekt i vasskanten. Jag ser hur linan löper ut, men varken ser eller hör hur draget dimper ner i vattnet. I samma sekund som jag ställer frågan för mig själv, "var tog den vägen?" så hör jag ett "aaaajjjjj".

På en gång så inser jag att nappet jag fått är min sambo. Jag vänder mig om i tron om att toppen av kroken har hamnat i ryggen eller armen på honom, men får till min fasa se att den har satt sig i kinden på honom. Chockad går jag närmare och får se att den åkt in, med hulling och allt, ända tills den böjs. Vi sätter oss båda ner och börjar resonera om hur vi ska lösa detta. Ska vi dra ut den? Och om vi gör det har vi några verkyg att ta hjälp av eller ens något att stoppa blödningen efteråt. Ska vi knipsa av den? Med vad? Vi inser snabbt att vi nog borde ta oss in till land och få hjälp med att få ut den. Vi ringer till hans pappa som får komma och hämta oss vid bryggan. Hela vägen in mot land varvas ungefär en miljon förlåt med skratt, för det är så stört, och en massa "tänk om den hamnat i ögat".

Väl i land inser vi att han måste nog åka till akuten för om vi själva skulle försöka få ut kroken skulle nog hullingen slita sönder halva kinden och dessutom måste han ju få en stelkrampsspruta. Så sambon och hans pappa åker till akuten i Tierp, vilket ligger en halvtimmes bilfärd därifrån. Väl där går han fram till kvinnan i luckan, med hela draget hängandes i kinden och säger "det är väl uppenbart vad jag söker hjälp för". Eftersom de är själva på akuten så får han komma in på en gång. De tar bort kroken och 40 minuter senare är de hemma igen, han med ett plåster där kroken satt.

Det lustiga är att kvällen innan hade vi sett filmen "Den där Mary" och skrattat gott åt när samma sak händer Ben Stillers karaktär. Vi skrattade nog minst lika gott åt detta. Skämten haglade från alla håll under resten av kvällen, även om det för min del var fyllt med en hel del dåligt samvete och ånger för att jag varit så klantig.

I lördags kväll samlades vi några stycken för en bit mat och några glas vin på Orangeriet. Vi njöt av vädret, tillvaron sällskapet och utsikten, som under en stund såg ut så här.