Stockholm Syndromet

Hej som född GBGare så har jag en del att säga;-).....jag älskar STHLM, vilken stad slår utbudet?..Alltid något att göra...alltid något på gång...MEN, efter att ha bott 5 år i Australien så fick jag en chock att komma hem... vi är bra på mycket, trygga Sverige. Vad vi tyvärr fallerar på är förmågan att vara humana, glada och spontana....vi måste planera två veckor i förtid för att bjuda hem grannen på middag...allt måste vara perfekt...kallt klimat? Vad beror det på?.....Jag får för mig att svenskar är lättsamma och öppenhjärtliga personer när de väl fått alkohol i sig, men nyktra, vad händer då? Kan vi inte få fram den blygsamma glade svensken ändå, utan en massa alkohol?:-)...Jag vet att vi inte menar att se ut som döda fiskar på tunnelbanan, jag vet, jag är en av dem...jag sitter där, jag vet, jag är en av de "gråa" intetsägande personerna som bara vill komma fram... till jobbet, till karriären, till livet....:-)

Hej, annan kollega här.
Undviker stan när jag inte är full, eller på väg att bli.
Varför?
Vet inte. Kanske för att att jag är en tragisk stackare som inte pallar träffa folk nyktert.
Eller för att jag lever i en dröm där folk hälsar, kramas i stora lass.
Snälla ni. Säg hej.