Jag, jag, jag

Jag vet att det har varit lite dagboksvariant på bloggen med "jagprat" i fokus. Dvs. jag gillar, jag mår etc. Kan verka tråkigt, men jag lovar, det är en del av syndromet. Ju mer självupptagen man är desto mer stockholmare är man och desto djupare sitter syndromet. Det är en hård och kall stad och för att klara kylan behöver man skärma av från omvärlden och titta mer på sig själv. Är man inte självupptagen har man inte syndromet. Men det är fortfarande viktigt att komma ihåg att även om man själv bara tänker på sig själv så måste andra också tänka på dig. Om omgivningen är lika självupptagna som dig blir de ett stort irritationsmoment i din vardag och en trigger för ditt syndrom. Även de ska tänka på dig, i alla lägen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0