Stackarn
Imorse rullade tåget in på Centralen som vanligt. Jag satt som vanligt i min morgondvala och väntade på att kunna resa mig och gå av. Som vanligt var det kö ända in i gången. Tåget stannar, dörrarna öppnas och folk börjar gå av. Helt plötsligt hör jag på folks reaktioner att något har hänt. Jag vrider på huvudet och ser att flera personer står framåtböjda för att hjälpa en man upp. I vanliga fall hade jag nog trott att någon ramlat, men idag var jag typ 14 cm längre (pga mina nya kilklackar som jag införskaffade mig i helgen) och kunde se över folks huvuden, och vad ser jag om inte en man som åkt ner med ena benet mellan tåget och perongen. Det är typ min största skräck att råka ut för detta. Kanske för att jag är ganska liten och tror att om det hände mig så skulle nog HELA jag åka ner under tåget och inte kunna komma upp. När kön rört sig framåt och det blivit min tur att gå av så ser jag mannen luta sig med ena handen mot tåget och det enda han säger är aj, aj, aj samtidigt som han tar sig för benet. Tyckte sååå synd om honom. Som tur var hade någon snäll själ stannat för att se till att han var ok. Så jag gick vidare, men tog ett EXTRA stort steg när jag skulle på tuben.
Kommentarer
Trackback
