En vanlig syn i Stockholms lokaltrafik är folk (oftast tjejer) som tycker att deras handväska, matkasse eller bagage förtjänar en egen sittplats på tåget eller bussen. Jag undrar vad deras väska gjort för att förtjäna en helt egen plats. Har den skött sig ovanligt bra eller gett sin ägare en fin komplimang? Nej, den har gjort ABSOLUT INGENTING! Jag blir lika förvånad varje gång jag kliver på ett fullsatt tåg där folk, som kanske på riktigt gjort något för att förtjäna en sittplats, blir tvungna att stå pga en väska eller dylikt.
När jag idag klev på tåget hem hittar jag en plats mittemot en två meter lång jätte. När jag kommer för att sätta mig flyttar han inte en millimeter för att släppa fram mig utan sitter bara där med sina gigantiskt långa ben så jag nästan inte kommer fram. Även platsen brevid honom är ledig. Eller nästan, den ockuperas av hans Claes Olhsson kasse. Jag tränger in mig och efter mig kommer en kvinna som vill ha hans kasses plats. Motvilligt flyttar han på kassen samtidigt som han suckar och rullar med ögonen. Då märker jag ytterligare en sak. Han sitter ju i princip på kanten av sitsen. Va fan, jag får ju knappt plats med benen. Ska jag verkligen behöva sitta med benen in under sätet? Jag satt och irriterat funderade vad den här jubelidioten led av. Då slog det mig. Detta underliga beteende, då man känner att man har rätt till tre platser på tåget kan inte vara något annat än "Stockholm Synromet Overload". Detta drabbar ofta folk som flyttar till Stockholm i vuxen ålder och då får en chockdos av Stockholm Syndromet. Men själklart drabbas inte alla utan endast de med redan nedsatt begåvningsnivå. Så ingen normalbegåvad behöver oroa sig, ni lider bara av det vanliga Stockholm Syndromet.