Syndrome Overload

En vanlig syn i Stockholms lokaltrafik är folk (oftast tjejer) som tycker att deras handväska, matkasse eller bagage förtjänar en egen sittplats på tåget eller bussen. Jag undrar vad deras väska gjort för att förtjäna en helt egen plats. Har den skött sig ovanligt bra eller gett sin ägare en fin komplimang? Nej, den har gjort ABSOLUT INGENTING! Jag blir lika förvånad varje gång jag kliver på ett fullsatt tåg där folk, som kanske på riktigt gjort något för att förtjäna en sittplats, blir tvungna att stå pga en väska eller dylikt.

När jag idag klev på tåget hem hittar jag en plats mittemot en två meter lång jätte. När jag kommer för att sätta mig flyttar han inte en millimeter för att släppa fram mig utan sitter bara där med sina gigantiskt långa ben så jag nästan inte kommer fram. Även platsen brevid honom är ledig. Eller nästan, den ockuperas av hans Claes Olhsson kasse. Jag tränger in mig och efter mig kommer en kvinna som vill ha hans kasses plats. Motvilligt flyttar han på kassen samtidigt som han suckar och rullar med ögonen. Då märker jag ytterligare en sak. Han sitter ju i princip på kanten av sitsen. Va fan, jag får ju knappt plats med benen. Ska jag verkligen behöva sitta med benen in under sätet? Jag satt och irriterat funderade vad den här jubelidioten led av. Då slog det mig. Detta underliga beteende, då man känner att man har rätt till tre platser på tåget kan inte vara något annat än "Stockholm Synromet Overload". Detta drabbar ofta folk som flyttar till Stockholm i vuxen ålder och då får en chockdos av Stockholm Syndromet. Men själklart drabbas inte alla utan endast de med redan nedsatt begåvningsnivå. Så ingen normalbegåvad behöver oroa sig, ni lider bara av det vanliga Stockholm Syndromet.

Kommentarer
Postat av: Ulrika

Haha, klockrent! Mördade du inte tarden med blicken? Det brukar jag göra.

2010-10-25 @ 21:05:22
Postat av: Stockholm Syndromet

Självklart slängde jag både onda blickar och tankar åt han.

2010-10-25 @ 21:12:53
Postat av: Karolina

Gör som jag...ställ dig och stirra lite irriterat på benen för att han ska förstå och om han är så pass obegåvad att han ändå inte fattar suckar du lite diskret och säg helt rakt "URSÄKTA MIG". Fattar han fortfarande inte så bör du vara vaksam för då är han uppenbarligen mycket oförmögen att känna av andra och då kan vad som helst hända ju...

2010-10-25 @ 23:35:50
Postat av: Anonym

Alltså, jag vet att det här inlägget är sjukt gammalt, men jag måste fråga: HUR SVÅRT är det att säga "ursäkta"? De som inte är totala rikspuckon flyttar då på sin väska, sina ben eller vad det nu är som är i vägen. Måhända med en liten suck, men det hör stockholmaren till. Det riktiga syndromet är att folk tycker det är så jävla besvärligt att kommunicera lite.

2011-04-12 @ 21:25:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0