Och Gud sade

Vissa dagar vill man bara sitta på tåget och "försvinna". Man ignorerar mer än gärna sin omgivning och man skiter fullständigt i vad folk pratar om. Ibland går detta jättebra. Sen finns det de dagar då det är en omöjlighet. Det samtal jag idag var tvungen att lyssna på på väg till jobbet, chockade mig. Jag var verkligen TVUNGEN att lyssna också eftersom de tre kärringar som pratade inte var tillräckligt normalbegåvade att prata i en normal samtalston.

De pratade om Gud, vilket jag egentligen inte är emot att man gör även om jag själv inte är troende, men det fanns inget normalt resonemang över huvud taget i detta samtal. De pratade om Gud som om det vore en människa, vilket gjorde att jag till en början inte ens lade märke till deras högljudda samtal. Det var först när de började läsa högt ur bibeln som jag insåg vad samtalet handlade om. Sen fortsatte samtalet med att en av kärringarna (den som lät mest efterbliven) berättade om hur hon tidigare varit drabbad av en ond ande som inte lät henne delta i samtal utan istället såg till att hon alltid var en passiv bisittare. Det var då Gud hade pratat med henne, ja hon sa "Gud pratade med mig", och den onda anden hade försvunnit och hon var nu delaktig i samtal, tack vare Gud. Jag undrar när Gud ska säga åt henne att hon behöver läggas in på dårhus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0