Stockholm Syndromet

Imorse när jag var på väg att gå av tåget på Centralen hände det som händer ungefär varje dag, hela tiden. Folk som ska på låter inte folk gå av först. Detta är ett av de största och vanligast förekommande Stockholmsproblemen och en ordentlig trigger för syndromet. Det spelar ingen roll hur länge man har bott här eller om man bara besöker staden som turist, det är ALLTID lika irriterande.

När jag är på väg av tåget har jag någon bredvid som också ska av och flera bakom (låt mig påminna om att detta är rusningstid). Utanför står de hungriga hyenorna på båda sidor om dörrparet. De är så ivriga att komma på så att de absolut inte kan vänta, trots att HELA dörröppningen redan ockuperas av avstigande. När jag närmar mig dörröppningen börjar de tränga sig på. Det finns ingenstans att väja. Det är nu folk både bredvid bakom OCH framför. Jag blir så arg så jag tänker bara, jag gör det. JAG GÖR DET! Jag puttar.

Lite diskret åker en armbåge ut. Jag tar sats och tar ett kraftigt steg framåt med bestämdhet. Hyenan som var på väg på tåget puttas en bra bit bakåt. Åtminstone tillräckligt för att även de bakom mig skulle få en chans att komma av. Jag sa inget, utan gick bara leende därifrån utan att vända mig om. För i denna storstadsdjungel gör man vad man måste göra för att överleva annars blir man uppäten av hyenorna.