Stockholm Syndromet

Stockholm Syndromet är en blogg som i första hand riktar sig till de som kan  skratta åt alla de banala i-lands problem som tas upp här. Eventuellt krävs det en viss intelligensnivå för att kunna ta det med en nypa salt och se humorn och ironin i inläggen, men de allra flesta uppnår denna relativt låga nivå.

I andra hand är den till för de som blir provocerade av vad som skrivs, de som tar det på blodigt allvar och på riktigt tror att jag bakom bloggen är konstant arg och att jag försöker framstå som en blomstrande individ.

Oavsett hur man reagerar på det man läser säger jag grattis. Grattis för att du reagerar överhuvudtaget. Jag bryr mig inte om du skrattar, gråter eller blir fly förbannad, bara ATT du reagerar på det du läser ger mig tillfredställelse. Om du sen reagerar i din egen tystnad eller i kommentarsfältet spelar ingen större roll. Även om jag självklart uppskattar kommentarerna så är det just tystnaden som ÄR Stockholm Syndromet.  Man upplever helt enkelt att någon bryter mot de oskrivna reglerna i Stockholm vilket får en att koka inombords men man säger inte ett ord till den eller de det berör, utan man går istället hem och det första man säger när man kommer innanför dörren är "vet du vilken idiot jag stötte på idag".

Självklart beter sig inte alla stockholmare så här, bara de som är smittade med syndromet. Det är först då man irriterar sig orimligt mycket på folk i sin omgivning. Det är först då man reagerar i sin egen tystnad. Det är först då den lilla djävulen på axeln börjar viska i ens öra och det är först då man startar en blogg som heter Stockholm Syndromet.