Stockholm Syndromet

Igår lade jag upp två annonser på Blocket. Den ena en scanner och den andra min gamla snowboard. Efter nån timme fick jag ett mail av någon som ville köpa scannern. Hon erbjöd 250 kr och att vi skulle mötas upp i stan idag, måndag. Bara det att jag hade satt 350 kr som pris, och hela anledningen att man säljer på Blocket överhuvudtaget är väl ändå för att man vill bli av med skiten utan att behöva lyfta ett finger. Så tack men nej tack till henne.

Ytterligare nån timme senare kom ett sms från en snubbe som ville komma och hämta scannern på en gång och även han erbjöd 250 kr. Mindre än vad jag tänkt men ok, låt gå, snabb affär. Han dyker upp inom 20 minuter. So far so good. Han plockar fram plånboken och en femhundring och undrar om jag har växel. Nej svarar jag samtidigt som jag tänker att han får väl för fan se till att växla i förväg, speciellt om han prutar på en vara och sedan visar att han har tillräckligt för att betala det från början utsatta priset (i vilket fall jag hade haft växel). Då plockar han istället fram en 100 kronors sedel och börjar gräva i jackfickan. Där hittar han 150 kr i mynt. Ungefär här kickar mitt syndrom in. Ser jag ut som en jävla bank eller? Ge mig pengarna, ta scannern och försvinn innan jag sparkar ner dig för trappan, tänker jag. Till tal översätts detta till ett argt "Tack, hejdå."

Det är inte första gången jag säljer på Blocket och det är inte heller första gången jag stöter på kompletta idioter via den sidan. Ändå blir jag lika förvånad och förbannad varje gång. Det värsta just nu är dock att snowboarden fortfarande inte är såld och jag väntar fortfarande på att bli kontaktad av ytterligare idioter. För om en sak är säker så är det då att det finns fler puckon på Blocket än vad det finns fiskar i havet och jag känner mig ganska säker på att alla som någonsin sålt något där instämmer. Så om du kanske tror att du har Stockholm Syndromet, men inte riktigt är säker, lägg upp en annons på Blocket om du vågar så får du veta med säkerhet.