Stockholm Syndromet

Var och såg musikalen på Cirkus igår kväll. Och snacka om att det rockade. Den var både rolig och hade en intressant handling, men framförallt var det fantastiska musiknummer. De lyckades beta av många gamla Queenhits på 3 timmar. Tror jag satt med gåshud halva tiden. Om man gillar Queen så kan man omöjligen bli missnöjd med föreställningen. En sak som slog mig under föreställningen var att jag tyckte det var så passande att det handlade om att slåss för sin rätt att vara individuell. Jag tycker att det är en genialisk underton och hyllning till Freddie Mercury (som btw var ett musikaliskt geni). Ett minus dock med showen var faktiskt Tina Leijonberg, som jag tyckte presterade under all kritik. Har väldigt svårt att se hur hon kunde bli handplackad till den rollen, men det är klart, hon började säkert inte sjunga falskt förrän hon skrivit på kontraktet.

När vi skulle ta oss hem sen så missade vi precis spårvagnen (jag vet, det är helt galet att det finns spårvagnar i Stockholm, men det är ett helt annat inlägg) och nästa skulle gå en halvtimme senare, likaså bussen och jag tror vi hade missat sista båten tillbaka. Åh kallt var det. Så det fick bli en bulle hem. Vi tog första bästa som kom och det var självklart nåt litet bolag så det blev sjukt dyrt, verkligen inte värt det. Fan vad en sån sak kan förstöra en annars perfekt kväll. Aldrig mer små taxibolag.