Jobbar du här eller?
Semestern är inledd, julgodiset bakat och klapparna fixade. Jag handlade mina sista klappar igår kväll efter jobbet. Jag var då bland annat inne på en känd klädbutik som börjar på H och slutar på M för att köpa en kjol till julafton. Väl framme i kassan blir jag bemött av en manlig kassörska som fick mig att tänka på ett samtal jag haft flera gånger. Varför är jag som kund trevligare mot personalen än vad de är tillbaka?
Man får inget leende, ingen ögonkontakt och en djup suck vid minsta lilla fråga. Igår tex fick jag en suck följt av ett väldigt besvärat ja när jag frågade om han kunde vara snäll och skicka med en presentkartong (presentkartongen var dock inte till kjolen). Jag är näst intill alltid trevlig mot butikspersonal för jag vet av egen erfarenhet att det inte alltid är världens roligaste eller mest stimulerande jobb. Fast ibland undrar man om det är de eller jag som jobbar där och varför ska jag som kund anstränga mig när det är de som får betalt? Jag hittar liksom inte logiken i det. De borde vara överlyckliga att jag vill handla hos dem och att de dessutom inte ens behöver hjälpa mig hitta det jag behöver. Det enda jag vill göra är att betala och då beter de sig som om det är jobbigt för dem. Jag vet tom om personer som jobbar i butik utomlands som kommit hit och på riktigt blivit chockade över hur de blir bemötta i butiker.
Hur skulle det se ut i andra yrken om de anställda helt enkelt sket i väsentliga arbetsuppgifter för att de iinte hade någon lust just då? Polisen kanske säger att han inte vill fånga tjuven för han är inte upplagd för det. Läkaren kanske inte kände för att rädda just DET livet för att han kände igen patienten som en otrevlig kassörska, vem vet. Det kanske låter överdrivet, men faktum är att i ett kundserviceyrke, vilket som helst, är det KUNDEN som ska stå i fokus. Det kanske är dags för cheferna att inse att deras personal lider av Stockholm Syndromet. För det är precis vad det är. Det är så uppenbart. De suckar istället för att säga vad de egentligen tänker och de verkar irritera sig på alla som vill handla. Vad skulle deet annars vara?
Man får inget leende, ingen ögonkontakt och en djup suck vid minsta lilla fråga. Igår tex fick jag en suck följt av ett väldigt besvärat ja när jag frågade om han kunde vara snäll och skicka med en presentkartong (presentkartongen var dock inte till kjolen). Jag är näst intill alltid trevlig mot butikspersonal för jag vet av egen erfarenhet att det inte alltid är världens roligaste eller mest stimulerande jobb. Fast ibland undrar man om det är de eller jag som jobbar där och varför ska jag som kund anstränga mig när det är de som får betalt? Jag hittar liksom inte logiken i det. De borde vara överlyckliga att jag vill handla hos dem och att de dessutom inte ens behöver hjälpa mig hitta det jag behöver. Det enda jag vill göra är att betala och då beter de sig som om det är jobbigt för dem. Jag vet tom om personer som jobbar i butik utomlands som kommit hit och på riktigt blivit chockade över hur de blir bemötta i butiker.
Hur skulle det se ut i andra yrken om de anställda helt enkelt sket i väsentliga arbetsuppgifter för att de iinte hade någon lust just då? Polisen kanske säger att han inte vill fånga tjuven för han är inte upplagd för det. Läkaren kanske inte kände för att rädda just DET livet för att han kände igen patienten som en otrevlig kassörska, vem vet. Det kanske låter överdrivet, men faktum är att i ett kundserviceyrke, vilket som helst, är det KUNDEN som ska stå i fokus. Det kanske är dags för cheferna att inse att deras personal lider av Stockholm Syndromet. För det är precis vad det är. Det är så uppenbart. De suckar istället för att säga vad de egentligen tänker och de verkar irritera sig på alla som vill handla. Vad skulle deet annars vara?
Kommentarer
Postat av: bitterfittan
gött med semester! (:
Trackback
